Här är orsaken till Musks och Trumps aggressiva bråk

WASHINGTON DC REPORT MED ERIK BERGIN

■ En värld höll andan i början av juni när världens rikaste man gick till generalattack mot världens mäktigaste dito inför öppen ridå. Elon Musk – som bara någon vecka tidigare avtackats som DOGE-chef under en förvirrad presskonferens med president Trump i maj i Vita Huset – angrep nu presidenten och hans statsbudget, som håller på att debatteras i senaten.

Budgeten, anser Musk, innehåller för stora utgifter som spolierar hans eget arbete i början av året med att aggressivt kapa utgifter inom det inofficiella besparingsdepartementet, Department of Government Efficiency, DOGE. Särskilt allvarligt är läget eftersom Republikanerna dessutom avser att förlänga Trumps stora skattesänkningar från Trumps första mandatperiod, som annars löper ut inom kort.

Jag skrev en nyhets-fråga&svar i SvD, publicerad den 6 juni, om Elon Musks invändningar. Där tar jag upp ett av Musks inlägg från torsdagen, där übermiljardären ställer en intressant fråga till sina följare:

”Är det dags att skapa ett nytt politiskt parti i Amerika som faktiskt representerar de 80 procenten i mitten?”

Elon Musk på Twitter/X torsdag 5 juni.

80 procent svarade ”ja”.

Helt oblygt citerar jag mig själv i SvD:

Det är inte svårt att föreställa sig hur tanken på Elon Musk som ledare för ett ”Doge-parti” skrämmer republikaner på Capitol Hill. Åratal av politiska opinionsmätningar stödjer delvis Musks tes om att en stor grupp väljare i mitten avgör val i USA, även om gruppen möjligen inte är så stor som 80 procent av registrerade väljare.

Ett sådant parti skulle locka många av sina väljare bland oberoende eller republikaner, sannolikt färre från Demokraterna.

Med andra ord skulle ett Muskparti splittra de väljare som Republikanerna behöver för att behålla makten – och därmed hota blockera en valseger.

Är ett Elon Musk-parti troligt?

Kanske inte, men det spelar egentligen ingen roll. Musks hot att skada Republikanerna och Trump genom att bli partiledare handlar mer om risken för splittring av Trumps MAGA-basväljare, som i sin tur det republikanska partiet byggt sin existens på senaste tiotalet åren. Det finns redan en handfull småpartier i USA bredvid det två stora, så menade Elon Musk allvar med att bli heltidspolitiker skulle han kunna stödja något av dem, eller deras kandidater.

Att starta nya partier i det amerikanska politiska klimatet är ganska poänglöst, av ett par olika skäl. 1) inget av dessa småpartier kan vinna ett presidentval, eftersom systemet med elektorsröster konsekvent missgynnar småpartier, och 2) av det skälet får småpartiernas kandidater konsekvent mindre medieutrymme, om ens något alls, vilket 3) gör det svårt för dem att dra in ekonomiska donationer som behövs för att bedriva valkampanjer.

Det tredje problemet angår förstås inte Elon Musk, eftersom han enkelt skulle kunna finansiera hur många valkampanjer som helst utan att det skulle påverka hans förmögenhet mer än marginellt. Han donerade exempelvis ett par hundra miljoner dollar 2024 för att få Trump vald.

Men, som sagt. Flera andra bra argument finns för att inte starta nya partier i USA, ens om man är världens rikaste person.

Så vad handlar detta om? Och hur slutar bråket mellan Trump och Musk?

Seriöst bekymmer med budgeten

På ett plan finns det logiska resonemang bakom Elon Musks attack mot Trumps budget. För att slippa skriva samma sak två gånger citerar jag mig själv igen:

Elon Musk irriterar sig på att budgeten innehåller för få utgiftsbesparingar för att kompensera förlängningen av Donald Trumps skattesänkningar från sin första mandatperiod. Enligt Congressional Budget Office (CBO), politiskt oberoende experter och ekonomer som går att jämföra med den svenska Riksdagens utredningstjänst, ger budgeten ett växande budgetunderskott kommande tio år på 2 400 miljarder dollar.

Det sker samtidigt som USA:s lånefinansiering ökar – räntan på en tioårig statsobligation är nära dubbelt så hög nu jämfört när Trump var president förra gången.

Man kan tycka vad man vill om Musks och hans medarbetares härjningar inom DOGE under februari–maj. Deras syfte påstods vara att spara pengar genom att banta statsapparatens virrvarr av myndigheter och tjänstemän. Biståndsmyndigheten USAID stängdes i varje praktisk mening inom loppet av något dygn. Tusentals experter och tjänstemän sparkades, med konsekvensen att de vissa drabbade myndigheter nu knappt klarar av sina grundläggande uppgifter.

Så dramatiska var DOGE:s nedskärningar att Trumpadministrationen nu – med Musk försvunnen – försöker återanställa mängder av tjänstemän som man konstaterar behövs, avslöjar Washington Post.

Men Musk har en poäng. USA är inne på en ohållbar utveckling vad gäller statsskulden, som byggts upp av oändliga budgetunderskott under decennier. Om jag inte missminner mig så var den senaste president som lyckades balansera budgeten och få den att generera överskott under ett antal månader Bill Clinton på 1990-talet. 20 år av krig i Afghanistan och Irak hjälpte knappast till att rätsida på ekonomin.

Om USA varit ett bolag så hade det varit konkursmässigt. Ägarna hade för länge sedan tröttnat på att skjuta till mer pengar. Att USA kan fortsätta som landet gör beror på att resten av världen är beroende av obligationsmarknaden, där amerikanska statspapper är en grundbult. I tider av oro flyr investerare till sådana papper, drivna av den allmänt accepterade tesen att USA aldrig kan gå i konkurs och inte kommer att ställa in betalningarna.

USA kan alltså fortsätta finansiera sin ständigt växande statsskuld – nu på drygt 36 000 miljarder dollar (36 000 000 000 000) - eftersom det alltid finns köpare.

Men, som jag skrev i SvD, räntan USA får betala i utbyte mot nya lån är nu nära dubbelt så hög jämfört med för tiotalet år sedan. När Trump var president senast låg räntan på ett 10-årigt papper på runt 2,5 procent. Nu: 4,506 procent.

Källa: CNBC

En del av den senaste tidens ökning i upplåningskostnaden beror på Trumps egna handelspolitik. Men sett över längre tid har marknadens förtroende för politikerna i Washington urholkats av en lång rad av näradöden-upplevelser där USA varit nära att tvingas ställa in betalningar på skulden beroende på politiskt käbbel. Amerika stapplar framåt, utan att till synes vara herre över sitt eget öde.

Så kan det helt enkelt inte fortsätta för evigt. Räntekostnaderna börjar redan bli smärtsamma. Elon Musk inser detta, och han har sannolikt viss sympati från finansministern Scott Bessent, centralbankschefen Jerome Powell och andra som förstår hur marknaden fungerar.

Republikanerna som parti har historiskt också varit kritiska till de eviga budgetunderskotten – men bara när det är en demokrat som styr politiken. Så fort en republikan väljs till president s tystnar kritiken magiskt, och underskotten fortsätter växa. Som under Trumps första fyra år vid makten.

Är inte alla överens om problemet?

Jo, i alla fall de flesta. Båda partier inser att utvecklingen är ohållbar.

Men en helt annan fråga är hur det ska lösas.

DOGEs aggressiva slakt av statsapparaten verkar nu även Trumps regering ha insett gick för långt och var fel väg, om man ska tro Washington Post.

Men det finns en grundläggande klyfta mellan partierna – om skattepolitiken.

Republikanerna kämpar nu som sagt i senaten för att förlänga Trumps tidigare skattesänkningar för främst höginkomsttagare och företag. För att finansiera dem, delvis, föreslår man besparingar i Medicaid och system för näringstillskott för låginkomsttagare bland annat. Vita Huset avfärdar beräkningarna från Congressional Budget Office (CBO) – att jämföra med Riksdagens utredningstjänst – om att Trumps budget får underskottet att växa med 2 400 miljarder dollar kommande tio år. Istället argumenterar man för att intäkter från tariffer och ökande tillväxt kommer att vända underskotten till plus.

Det är få ekonomer utanför Trumps krets som tror på det. Mycket av tarifferna har dömts ut av domstolar. Handelshinder som Trump infört har han själv backat från strax efteråt när räntemarknaden och börserna kollapsat. Trumps importtullar betalas av importörer och i förlängningen av amerikanska konsumenter i form av högre priser. Det riskerar ge stigande inflation och lägre reallöner.

Bortom kaoset med tullar och DOGE:s härjningar så ser det alltså ut som om USA:s ekonomi fortsätter som den gjort hittills – att gå rejält back.

Det är förmodligen vad Elon Musk menar.

Demokraterna förespråkar lösningen att höja skatter istället för att sänka dem. Men Demokraterna saknar just nu makt i Washington. Troligen behöver USA höjda skatter i kombination med vettiga besparingar för att få ekonomin i balans långsiktigt.

Men i dagens politiska klimat är det omöjligt för en republikansk kongresspolitiker att driva förslag om höjda skatter. Istället försöker partiet desperat lösa problemet genom åtgärder på utgiftssidan. Man skulle kunna kalla det för ett självskadebeteende.

Så, what’s in it för Elon Musk?

Min analys är som sagt att Elon Musk inte kommer att skapa ett nytt politiskt parti. Han gör utspelet för att skada presidenten och Republikanerna, helt enkelt eftersom han kan och känner för det.

Det tog inte lång tid på torsdagen efter att Musk postat sin opinionsmätning innan nyheter började komma om hur Trumps rådgivare försökte förmå presidenten att ringa Musk och röka fredspipa. Trump sa istället att Musk blivit ”crazy”.

Elon Musks attacker hotar splittra konservativa väljare inför kongressvalet i november 2026, förutsatt att han orkar hålla igång attacken till åtminstone över primärvalen som startar om ett drygt halvår. Men attackerna hotar även att sänka Trumps budget i senaten – varvid en ny källa till global finansoro riskerar bli en av följderna.

Men för Musk själv? Vad är poängen med en så ilsken attack på den president som han nyss agerade rådgivare och finansiär åt?

Elon Musk är god för strax mellan 340 och knappt 400 miljarder dollar, enligt Forbes rankningar av världens miljardärer. En stor del av det är uppbundet i aktier, som Musk dessutom belånat, enligt nyhetsrapportering under 2025. Å andra sidan tyder inget på att hans förmögenhet minskar drastiskt, exempelvis på grund av börsras för Tesla som Musk äger runt 12 procent av.

Ska man tro Forbes beräkning så har Musks förmögenhet istället rusat mellan 2024 och 2025:

Källa: Forbes

Men det faktum att Tesla under loppet av några månader 2025 gick från teknologiskt under till politisk slagpåse lär ha skakat Musk. Teslaaktien nådde en topp på 480 dollar den 17 december 2024 och föll som mest till 222 dollar i april. Därefter har den återhämtat sig en del.

Hur som helst, med så många bolag – Tesla, SpaceX, X (fd Twitter), The Boring Company, AI-bolaget xAI bland andra – som Elon Musk leder på ena eller andra sättet så förstår man att han inte har tid att även leda DOGE i Washington under någon längre period utan att bolagen tar skada.

Det förklarar dock inte hans attack på Donald Trump, det republikanska partiet och deras försök till statsbudget.

Går det att utesluta okända faktorer och motiv bakom angreppet?

Nej, förmodligen inte. Tidigt i Trumps andra mandatperiod kom rapporter om att Musk var på väg att få en privat briefing av amerikanska militära planer för Kina, administrerad av försvarsminister Pete Hegseth. Trump själv uppges ha satt stopp för saken.

Andra rapporter har pekat på möjligheten för DOGE, och därmed för Musk, att samla in värdefull data från amerikanska myndigheter samtidigt som den inofficiella besparingsmyndigheten kapade personal och budgetar. Vissa domstolar har försökt sätta stopp för datainsamlingen, och det kan inte uteslutas att till och med Trump tyckte att det gick för långt.

Trump själv drivs av lojalitet. Inget bättre exempel finns förmodligen än de personer han tillsatt runt om i administrationen, ofta hämtade från Fox News, vars främsta kvalifikation är deras lojalitet mot Trump. Men med 350-400 miljarder dollar behöver Elon Musk inte vara lojal med någon, mer än sig själv. Oddsen för att två så stora egon som Trumps och Musks skulle kunna samexistera i harmoni under någon längre tid var förmodligen dåliga från start.

Men som sagt, om detta har vi ännu inte alla detaljer. Vad vi har mer detaljer om är det prekära tillståndet för USA:s statsfinanser. De är av allt att döma på väg att gå från dåliga till värre på grund av den statsbudget som Trump nu försöker få lirkad igenom senaten lagom till nationaldagen den 4 juli.

Enligt Occam’s Razor-principen om att man bör välja den enklaste förklaringen till ett fenomen, så är det framför allt Republikanernas oförmåga att hålla i skattepengarna som utlöst Elon Musks ilska.

Men, för säkerhets skulle är det kanske bäst att lägga till, To be continued...